systerdotter rätt enligt 3:8 ÃB med anledning av mellan makarna upprättat testamente som förordnatatt den som överlevde den andra skulle med full äganderätt erhÃ¥lla all den avlidnes kvarlÃ¥tenskap.HD fann att de pÃ¥ grund av testamentet inte var berättigade till efterarv efter den först avlidne makenenligt 3:2 ÃB och att de därför inte heller med stöd av 3:8 ÃB kunde Ã¥beropa nÃ¥gon rätt till kvarlÃ¥tenskapen efter den sist avlidne maken.100Som framgÃ¥tt ovan av kap. 3.6 medför formuleringen full äganderätt att rätten till efterarv förtestators släktingar utesluts för de fall förordnande om sekundosuccession inte införts.En konsekvens av kravet pÃ¥ en konkret rätt till efterarv är att arvingar till den först avlidne makensom vid dennes död fÃ¥tt ut sitt arv, inte heller har rätt att ärva den efterlevande maken dÃ¥ de intelängre är dödsbodelägare vid den efterlevandes död.101Ytterligare ett rättsfall som följer i Erikssons linjer är NJA 2005 s. 400. I rättsfallet hade den efterlevande maken avstÃ¥tt sin rätt vid den först avlidnes död till förmÃ¥n den avlidne makens särkullbarn,vilka fick ut sitt arv omedelbart. När den efterlevande maken avled saknades arvsberättigade släktingar pÃ¥ dennes sida. DÃ¥ särkullbarnen inte längre ansÃ¥gs ha en konkret rätt till arv fann HD:smajoritet att de inte hade rätt till arv enligt 3:8 ÃB. JustR Lennander var dock skiljaktig och anförde98Denna uppfattning grundar sig pÃ¥ departementschefens uttalande i prop. 1986/87:1 s. 238. Se även liknanderesonemang i förarbeten till AGL, prop. 1987/88:61s.55.99Det vill säga om särkullbarnen inte avstÃ¥tt sitt arv genom 3:9 ÃB, testamente, basbeloppsregeln eller fÃ¥tt sittarv uppskjutet till efterlevande makes död; Se Lind, det nya svÃ¥gerskapsarvet enligt ÃB 3:8, s. 341.100. AngÃ¥ende dödsbodelägare och registrering av bouppteckning, se NJA 1993 C 64.1013:8, 18:1 samt rätt till förordnande av boutredningsman 19:1 ÃB

vsberättigade.113Lind bygger denna slutsats pÃ¥ sin inställning at 3:8 ÃB även är en arvsföljdsregel och inte endast enregel om andelsberäkning. Huruvida arvingarna fÃ¥tt ut sitt arv vid den först avlidna makens död blirdÃ¥ irrelevant, fokus ligger istället pÃ¥ den sist avlidna maken och fördelningen av det arv som tidigare106Jfr. 2 kap ÃB.Lind, Det nya svÃ¥gerskapsarvet s. 343f.108Norska arveloven 26, 4 ledd. Jfr 6, 2 ledd. Och 46. Danska arveloven 7 st. 2 p. 2; Lind, Det nya svÃ¥gerskapsarvet enligt 3:8, s. 344.109Ãter ett exempel pÃ¥ ställningstagande att släktingar sannolikt är mer närstÃ¥ende den avlidne än allmänna arvsfonden.110Norska arveloven 26, 4 ledd. Jfr 6, 2 ledd samt Peter Lodrup, Arveretten, 1999 s. 372f; Inge Unneberg,Arveretten med dÃdsboskifte, s. 395-396; Lind, Det nya svÃ¥gerskapsarvet s. 344.107112Inge Unneberg, Arveretten med dödsboskifte, 1990 s.395-396.Denna inställning företräddes av minoriteten i NJA 2005 s. 400 (JustR Lennander); Lind, De nya svÃ¥gerskapsarvet, s. 344.11334hade tillkommit allmänna arvsfonden. Arvet blir pÃ¥ sÃ¥ sätt ingen utväxt efter den först avlidnamaken utan en självständig arvsrätt för de fall efterlevande make saknar egna arvingar.114Detta perspektiv tillgodoser, enligt Lind, syftet med rättsregeln, nämligen att begränsa allmännaarvsfondens rätt till förmÃ¥n för den först avlidnes släktingar.115Gemensamt för alla tolkningsalternativ är därmed att släktingar i andra parentelen ska fÃ¥ förtur framför Allmänna arvsfonden. Enligt detta tolkningsalternativ bör dock fondens rätt vika även för särkullbarn (arvingar i första parentelen), vilket överensstämmer med den legala arvsordningens rangordning av parentelen. Göran Lind menar vidare att departementschefens uttalande om krav pÃ¥ efterarvsrätt bör vid en systematisk tolkning ge vika för lagfästa grundprinciper i den svenska arvsordningen, liksom parentelsprincipen.

g. 1164.4.Testamentarisk sekundosuccessionVidare uppkommer frÃ¥gan om uttrycket arvsberättigade enligt 3:8 ÃB även ska anses omfattatestamentarisk sekundosuccession.Testators vilja bör vara avgörande vid tolkning av testamente med förordnande om sekundosuccession (11:1 ÃB), kan en sÃ¥dan inte utläsas blir istället tolkningsregeln i 12:1 ÃB tillämplig,av vilken det framgÃ¥r att tolkningen ska ske med ledning av 3 Kap ÃB, därav även 3:8 ÃB.117Om efterlevande make som saknar arvsberättigade pÃ¥ sin sida upprättar testamente för den delav egendomen efterlevande make innehar med full äganderätt, medför regeln i 3:8 ÃB att den114Lind, De nya svÃ¥gerskapsarvet s. 344f.Prop 1986/87:1 s.96.116Lind, De nya svÃ¥gerskapsarvet s. 346f.; Kommentar till ÃB s. 140f.117Jfr Hovrätten för Västra Sveriges dom 2014-12-22 i MÃ¥l nr T 3658-14, där hovrätten inte synes ha uppmärksammat 12:1 ÃB och för en tillämpning av 3:8 ÃB krävt en legal sekundosuccession, NJA 2005 s. 400, Kommentar till ÃB s. 143.11535först avlidna makens arvsberättigade släktingar blir testamentstagarens motparter i sin roll somdödsbodelägare och arvingar även till efterlevande makes lott.118Först avlidne make har traditionellt haft rätt att genom testamente förfoga över och förordnaom sekundosuccession för den del av kvarlÃ¥tenskap efterlevande make ärver med fri förfoganderätt119. Oklarheten som uppkommit kring regleringen i 3:8 ÃB i kombination med departementschefens uttalande i förarbetena har gett upphov till varierande stÃ¥ndpunkter beträffandeden först avlidne makens behörighet.Agell menar att regleringen i 3:8 ÃB utifrÃ¥n den av honom föreslagna tolkningsmodellen medför en subsidiär testationsbehörighet för den först avlidne maken över den efterlevande makenskvarlÃ¥tenskap, som i sig blir ett utvuxet arv efter den först avlidna maken.120Agells rekommenderade metod skulle innebära att den först avlidna maken genom testamente

nligt 3:2 ÃB dÃ¥ det är ostridigt att efterlevande hustrun innehaft egendom efter den först avlidna maken med fri förfoganderättKäromÃ¥let ogillas.6.3. HovrättenHovrätten bedömde det vara ostridigt att svarandena är dödsbodelägare i dödsboet efter efterlevande hustrun, i och med sin rätt till sekundosuccession i sin egenskap av barnbarn till denförst avlidne maken.De bedömde att frÃ¥gorna i mÃ¥let dels var angÃ¥ende hur svarandenas andel i boet skulle beräknas,dels vilken rättslig grund svarandena hade för efterarvet och om denna berättigar till efterarvmed stöd av 3:8 ÃB.Hovrätten bedömde till skillnad frÃ¥n tingsrätten att bevisningen entydigt talat för att särkullsonen fÃ¥tt ut sin laglott vid sin faders död. Efterlevande hustrun hade med stöd av testamenteterhÃ¥llit resterande del av arvet med fri förfoganderätt.Bestämmelsen i 3 kap. 8 ÃB förutsätter enligt gällande rätt en konkret efterarvsrätt enligt3 kap. ÃB (jfr rättsfallen NJA 2005 s. 400 och NJA 1993 s. 145).Hovrätten fann inte att arvsavstÃ¥ende enligt 3:9 ÃB ägt rum. Efterarvsrätten har istället haft singrund i de testamentariska förordnande upprättat mellan makarna, Varom Svarandena haft rättatt träda in som sekundosuccessorer i enlighet med 11:6 ÃB. Under sÃ¥dana förhÃ¥llanden bedömdes bestämmelsen i 3:8 ÃB inte tillämplig.Sammanfattningsvis har svarandena rätt till testamentariskt efterarv efter sin farfar till den delsom överstiger laglotten. Svarandena kan dock inte anses vara arvsberättigade enligt 3:8 ÃB.43Allmänna arvsfonden tillskiftades därmed 2/3 av dödsboets behÃ¥llning samt att var och en avsvarandena 1/9 av dödsboets behÃ¥llning.Svarandena överklagade hovrättens dom6.4. Högsta domstolenHD (justitierÃ¥den Gudmund Toijer, Ann-Christine Lindeblad, Göran Lambertz, Dag Mattssonoch Stefan Johansson, referent) meddelade domen den 1 juni 2016.Högsta domstolens (HD) prövning gäller frÃ¥ga om klagandena (tidigare sva

pÃ¥ detta sätt gÃ¥ misteom ett arv som eventuellt har en närmare anknytning till denne själv än till de släktingar i andraparentelen som kan komma att ärva i särkullbarnets ställe.Här bör även poängteras att utgÃ¥ngen kan bli olycklig för de fall det finns fler särkullbarn därendast nÃ¥gon eller nÃ¥gra gjort ett arvsavstÃ¥ende enligt 3:9 ÃB. Fördelningen av arvet kommerdÃ¥ gynna vissa syskon framför andra och pÃ¥ sÃ¥ sätt bli oproportionerligt. Anders Agell reagerarpÃ¥ den orättvisan en sÃ¥dan olik behandling av syskon skapar och föredrar därför en mindrerestriktiv tolkning som innebär att kravet pÃ¥ konkret rätt till arv endast ska gälla generellt inomen viss arvsklass, det vill säga att det ska vara tillräckligt med att endast ett av särkullbarnen idetta fall har konkret rätt till arv för att övriga syskon även ska fÃ¥ ta del av arvet.133För min del lutar jag mot det synsätt JustitierÃ¥d Lenander presenterar i sin skiljaktiga meningtill NJA 2005 s. 400, nämligen att denna situation borde beaktas pÃ¥ samma sätt som om kretsen130Brattström och Singer, s.142.Jfr 3:1 ÃB samt prop. 1986/87:1.132Se Göran Linds resonemang i ovan kap. 4.3.133Se Agells resonemang i ovan kap. 4.3.13151arvsberättigade minskat mellan första och andra makens dödsfall. Genom att kretsen arvsberättigade minskat sÃ¥ ökar även resterande arvingars lott genom att dessa kvarvarande arvingardelar pÃ¥ det arv som annars skulle ha tillfallit den avlidna arvingen.134 I förevarande fall skulleden först avlidna makens släktingars lott öka med anledning av bristen pÃ¥ arvsberättigade släktingar pÃ¥ den sist avlidna makens sida.Detta förslag skapar enligt mig även en harmoni mellan arvets fördelning oberoende av ordningen för makarnas dödsfall. En sÃ¥dan ökning eller tillägg i den först avlidnes släktingarslott hade nämligen blivit fallet om dödsfallen skett i motsatt ordning.En ytterligare risk med en restriktiv to